Träna eller läsa till prov?

Istället för att alltid skriva om ett ämne utan att undersöka vad andra tycker så gjorde jag tvärtom nu en gång. Jag använde Facebook för att få flera olika svar på frågan "vad tycker ni lagidrottare och andra om att 14-åringar är hemma från fotbollsträning för att läsa på hissaprov?". Under kvällen var det väl över 20 personer som var inblandade i diskussionen. Alla känner inte varandra men jag har ju koll på vad de jobbar med, har för utbildning (klar eller på gång) och vad de har för sorts idrottslig bakgrund. Många av de som deltog har en väldigt bred kunskapsbas och mängder av erfarenheter, vet jag. Intressant att få ta del av tankarna. Själv har jag inte berättat om min åsikt än.

De flesta med idrottslig bakgrund var inne på samma linje

De som är övertygade (i stort sett) om att träning endast gör gott för inlärning är till största del de som har tränat mycket och mer eller mindre försökt (eller försöker) bli så bra som möjligt på en idrottsgren. De spontana reaktionerna var intressanta att se. Tveklöst skulle man träna dagen innan historiaprov tyckte många.

Att vara i god form hjälper oss att orka med skolarbetet och får oss att bättre hantera stress. Att vara vältränade gör att vi klarar av att hantera stresshormonet kortisol bättre. Utsöndringen av stresshormonet ökar under träning och en timme efter träning är nivån hög också. Annars är nivån klart lägre än den skulle vara om man inte var idrottare. Med lägre kortisolnivå blir i princip allt enklare. Att koncentrera sig på skolämnen och leva det vardagliga livet blir lättare.

Individuella val

En del kommentarer handlar om att alla måste välja själv hur de gör enligt vad som passar dem. Om nu historia som det var i exemplet är ett viktigt skolämne, behöver nog alla få göra det de själva tycker att är bäst för att lyckas. Det är inte säkert att det går att läsa till alla prov ens med en riktigt bra veckoplanering. Problemet i dagens samhälle är att det kan vara flera prov per vecka för en person och är man med i ett lag då man blir 14 år är det sällan bara 1-2 träningar per vecka att passa in i schemat. Det kan röra sig om 3-6 träningar per vecka lite beroende på satsning. Träning ökar inlärning och vissa tycker att det är enklare att läsa då man har fått göra av med en del energi. Alla är förstås olika och som Erik Hamrén brukar säga skall man behandla alla individuellt. Det är inte alltid så lätt men man kan försöka.

Icke före detta satsande idrottare visste vad de tyckte

De som inte har satsat hårt på någon idrott och nu är vuxna verkade överlag ha en ganska klar bild av att skolarbetet skall prioriteras framom träning. Åt dem kan jag säga att då stora elitklubbar i Norden har spelarna att rangordna saker enligt hur viktiga de är så MÅSTE spelarna sätta nr.1 på skolan. Sedan kan nr.2 komma på fotboll, nr.3 på "umgås med kompisar" och nr.4 på "annan idrottsgren"nr.5 på "pianospel" och sedan fortsätter det enligt hur personen vill sätta sina siffror och enligt vad personen har för intressen. Alla har såklart inte piano som ett av sina intressen så det varierar mycket. Jag har även gjort dylik rangordning i enkätform och utan att säga något så brukar skolan vara nr.1.

De som inte har satsat på någon idrott själva, tror jag ändå att har svårt att veta hurudan känsla det är att satsa stenhårt på något. Att missa en träning eller flera med laget är inget problem i sig. Problemet är att man helst (hela tiden) skall träna sex dagar i veckan och ständigt vara beroende av att hinna träna. Det är en känsla idrottaren sällan vill tappa. Har man två prov en vecka och inte tränar två dagar p.g.a det så kan det både drabba humöret och rytmen i idrottandet. Det här är saker som är svåra att "känna" om man inte har levt långa tider i "träning sex dagar i veckan". Jag kan tillägga att idrottare på hög nivå från andra länder påpekar att vi finländare har det för bra för att få fram fler proffsidrottare. En tränare från Turkiet som var före detta proffs förklarade att han framtid tidigt bestod av två möjligheter, antingen jobbade han på fabrik eller så blev han tillräckligt bra på fotboll för att förtjäna pengar på det. Han lyckades med det andra, motivationsfaktorn var inte enbart kärleken till idrotten. Han ville inte jobba i fabrik, vilket han ändå gjorde ett kort tag i 20-års åldern.

Om min text känns för lång nu, så läs åtminstone veckoplaneringen längre ner på sidan.

Påverkan hemifrån

Hur mycket föräldrarna påverkar skall jag inte ta upp alltför mycket, det är olika för alla även det. Det viktiga tror jag trots allt är att personen själv får välja om den skall träna eller inte. Är en person hemma från träning mot sin vilja kan jag garantera att det ger mindre inlärning av historia (om det är ämnet) än om spelaren isåfall tränar och läser under annan tid. Forskning har visat att om en elev (även i lågstadiet) är bra på en enda sak (det är ofta just en speciell sak som finns) så är det sista man skall göra, att ta bort den saken ur personens liv för att den inte sköter en annan sak.

Ett exempel ur verkligheten: "En gymnasieelev slarvar med fysikkurserna som han läser flera stycken av. Det är svårt och det tar tid. Fast personen har kapacitet känns det jobbigt och det är enklare och skönare att dricka kaffe med kompisarna på en bensinstation och ta det lugnt där. I något skede ringer klassföreståndaren hem och berättar om lite väl mycket frånvaro plus problemen i ämnet fysik. Ena föräldern ringer till fotbollstränaren och säger att från och med nu kommer personen och träna endast då han har tid. Skolan måste gå först".

Laget tränade ungefär på elitnivå. Tränaren som var pedagog själv sade "ok". Med facit i hand lärde sig personen inte fysik speciellt bra och egentligen inte bättre än tidigare, men frånvarotimmarna blev färre i alla ämnen. Med "piskan på ryggen" får man lätt bort frånvarotimmar. Däremot kan man inte tvinga fram inlärning. Okej man kan i vissa länder där det är inlärning eller fysiskt smärta som är valet men inte i Finland. Precis som all forskning säger borde man även ha hållit kvar det personen var bra på. Det blev mindre av hans idrottande och jag som vet hur det ser ut nu så vet att "karriären" rann ut i sanden alltför tidigt. Det kan även bero på andra saker förstås. Men jag tror på det som forskningen säger här. Tar man ner det till en annan nivå kan det handla om en lågstadieelev som inte får snickra om han inte gör bättre ifrån sig i ett visst skolämne först. Detta kan gälla vad som helst.

Veckoplanering

Vi har sju dagar på en vecka och 24 timmar på ett dygn. Enligt mig borde en dag per vecka vara vilodag då man på sin höjd tar en promenad eller något i den stilen. Hur hård promenad eller dylikt känner man nog då man börjar på. Det skall kännas enkelt. Träningsvärken berättar nog en del om hurudan promenad det skall bli då. Ibland tränar elitsatsande idrottare 10 dagar i rad eller mer, men någon gång skall vilodagen komma iallafall. Förr eller senare krävs det vila. Jag kunde nu gå in på ämnen som gymträning och att träna olika muskelgrupper varannan dag eller var tredje dag. Hoppar över det, för visst kan man vara på gym 365 dagar i året bara man vet vad som skall vilas och när.

Nåja, en vecka för en 14-åring kunde se ut på följande sätt:

Må skola 9-15, träning 15.30-17.15, dusch hemfärd, middag 18.00 och fritid/skolgrejer från kl.18.20
Ti I stort sett likadant
Ons I stort sett likadant
Tors I stort sett likadant
Fre I stort sett likadant
Lö ledig förmiddag med laddning, match kl.13-16, ledig kväll
Sö vilodag med fritt program, men även skolarbete

Okej, vissa har sådana här veckor och trivs utmärkt med det. Ibland är det ingen match på lördag. Har man fyra pass i veckan kan hela helgen plus t.ex. onsdag vara lediga dagar. Hursomhelst, en idrottare måste hitta tid för skolarbete. Man måste prioritera saker utanför idrotten. Kompisar, partner, släkt, vänner, andra hobbies, discon och dylikt finns kanske på schemat men NÄR är frågan :)

De senaste 14 åren har nog min släkt haft på klart att "han kommer sen" då det är ett kalas. Man kan omöjligt vara på alla kalas/tillställningar i en aktiv släkt och att komma sent eller fara tidigt är en sak man behöver göra om man satsar på idrott. Några tips och erfarenheter från min gymnasietid följer nu. Läsning på läxor och prov har jag gjort: på raster, håltimmar, på "oviktiga" lektioner, i bussen till och från skolan, då jag har ätit och till en ytterst liten del på det som brukar kallas "fritid". Fritid hinner man inte med varje dag om det är 15km till skolan och 20km till kvällsträning. Man kan förstås läsa i bilen också. Men inlärning kan ske på många sätt. Att diskutera ämnet med andra som vet något om det ger också inlärning. Att ställa frågor för att kolla andras kunskap (ur sitt eget ämne) gör också att man lär sig. Jag har alltid varit en medelmåtta. Vägen till väldigt höga vitsord skulle ha varit för lång för mig, om jag också skulle syssla med idrott. Enkelt val för min del. Samtidigt beundrar jag de kamrater som satsade nästan allt på skolan.

En del kamrater ville bli riktigt högutbildade, ha toppjobb som tar upp det mesta av deras liv, få riktigt hög lön och leva enligt det. Jag har lagt in mycket flit för att fixa de utbildningar jag har, men fritiden och idrotten har knappt lidit alls av det. Eller jo, fritiden har lidit av det, men man kan inte göra "allt". Vet att många andra har gjort precis som mig mer eller mindre och är nöjda. Men alla måste "ta sin väg" framåt.

En del av min slutliga åsikt

Var och en måste själv välja om de är på träning eller om de satsar på skolarbetet för att tiden inte räcker till. Sedan kan man planera och använda studieteknik för att få saker att fungera bättre. Inlärning är ett så svårt ämne att säga något om då det gäller andra, så visst får man missa träningar om man känner att man måste göra det p.g.a. ett prov. Sedan är det väldigt viktigt att datorspelande inte är orsaken till att man är hemma från träning för då är vi inne på ett helt annat ämne och en helt annan diskussion ;) Ändå är det klart att man missar något då man är borta från en träning, man missar fysisk aktivitet och man missar erfarenheter. De viktigaste sakerna tränaren säger då man är borta kommer man att få höra ändå om man idrottar vidare. Det hela reder väl ut sig i längden. Viktigt för mig som tränare är nog ändå att minst 3/5  träningar är så bra och informationsrika att man faktiskt missar en del om man är borta. På den nivån försöker jag hålla träningarna.

Tack till alla som diskuterade och tack till de få som orkade läsa hela detta inlägg. Det är bl.a. för sådana här ämnen som fotbollsfabriken finns. Hoppas ni gillar det fast det kan kännas lite ovant.