Läkare eller langare?

En överviktig manlig patient i 50-års åldern kommer in till läkaren och säger "doktorn jag känner mig inte bra och jag vet inte varför?". Alla vet vi vad som brukar ske i detta läge. En undersökning, inte så mycket att konstatera och patienten får ett recept och går hem för att leva vidare på samma sätt som hittills.

Tänk om doktorn skulle säga så här istället, jag vill att du: tränar minst 30min per dag, undviker processad mat (korv, bacon, skinka, rött kött), äter mängder av frukter och vegetarisk mat, spenderar mer tid i naturen och mindre tid inomhus, slutar sätta energi på saker du inte kan kontrollera och slutar se på teve. Kom tillbaka om en månad så ser vi hur du mår.

Läkemedelsbolagen sponsorerar enormt mycket läkarutbildning och idag skrivs det ut alltför mycket medicin åt folk istället för att lösa de problem som faktiskt finns. Visst finns det lägen då en psykiskt sjuk behöver medicin men det är inte ens i 50% av fallen och ändå får de allra flesta psykmedicin ändå. Vi går också till tandläkaren och fixar tänderna utan att fundera desto mer på det. Ibland får vi höra vad man kan göra för att förebygga karies och dylikt, men överlag fixas hålen och nästa patient tas in. Vården kostar många miljarder euro mer än den borde för alla länder jag känner till. Ändå har man inte ökat skolgymnastiken, arbetsplatsernas rörelse och hälsokunskapens andel i länderna nämnvärt. Det är billigare att satsa på rörelse och kunskap än att hålla på och "bota" folk med medicin mot sådant som inte kan botas med medicin i längden. På vissa ställen minskas fysiska aktiviteten idag eftersom det behöver "sparas pengar". Om beslutsfattarna läser det här kanske de inser hur samhället egentligen kan spara pengar? Ändring behövs!

Medicin är bra endast vid de tillfällen då den på riktigt behövs.
(bilden från pixabay.com, gratis bilder på internet)