Oslagbar tränare?

Har nu coachat en försäsong och 19 tävlingsmatcher med ett herrlag utan förlust. Egentligen det kom en förlust i en träningsmatch med 1-2 men då var jag på resa utomlands så jag har inte upplevt någon förlust med laget. På lördag spelas sista omgången och troligtvis blir det då en matchserie med 20 spelade matcher som har resulterat i 17 vinster och tre kryss för laget. Det är starkt att inte förlora då man saknar många spelare och har dåliga dagar. Känner jag mig oslagbar som tränare? Svaret på den frågan är nej! Jag coachar mer än ett lag och jag har upplevt mängder av förluster denna säsong. Lika bra som det gått för det ena laget, lika dåligt har det gått vissa perioder för det andra laget. Spelarbrist och brist på fysik har lett till massor av onödiga poängtapp. Då man har skador, sjukdomar och andra intressen så kan spelarna ta slut ibland. Då man kommer med knappt 11 friska spelare till en match känner man sig rätt hjälplös. Så förutom ordet oslagbar som jag kan känna mig någon dag så kan jag också känna mig hjälplös. Kontraster!

Sista matchen som juniorer slutade med en 0-3 förlust mot ett lag med flera
spelare som är två år yngre. Då alla spelarna inte är i form och det saknas avbytare
kan det vara hopplöst. Spelarna borde ändå inte känna sig hjälplösa, de är precis
så bra som de är på sin bästa träning eller match denna säsong. Att nå dit varje
vecka till den högsta nivån är det de borde jobba med. Fotboll är en löpgren
och man skall dessutom har musklerna i skick. Teknik och spelöga räcker inte
alltid så långt. Att kunna vinna alla men vara hotade av alla i en serie är en konstig
känsla som jag sällan har upplevt. Så var juniorsäsongen. På försäsongen då truppen
var stor och vi låg före de andra med tränandet dessutom så spelade vi ut seriens bästa
lag klart och tydligt. Ibland vänder vinden och saker blir inte som man tänkt sig.