Är mycket jobb alltid bra?

Då man jobbar minst 11h per dag i medeltal är det viktigt att hitta tid för sådant som känns viktigt. För första gången någonsin har jag haft svårt att prioritera in träning. Mina normala 5-6 pass i veckan ligger just nu på 2-3 pass. Saker och ting går i vågor och jag har inte tänkt leva jättelänge på det här viset för livet är så mycket mer än bara jobb. Men just nu behöver jag jobba hårt, för det finns jobbmöjligheter att ta vara på som kanske inte dyker upp så många gånger i livet. Mina dagar är fulla av stress och det är nog bara en vältränad kropp som fixar allt detta utan att behöva ta ett eller två steg tillbaka. Imorgonbitti skall jag stiga upp tidigare för att få in lite styrka och löpning i vardagen.

Man skall veta varför man gör saker. Jag jobbar stenhårt för att stärka ekonomin just nu för att jag inte vet hur framtiden ser ut med utgifter och inkomster. Så är det just nu. Annars är det många gånger så att man jobbar hårt för att sedan kunna slappna av och vara i bra form. Om så är fallet bör man istället se till att slappna av, träna mycket och sätta jobbet i tredje hand. Då uppnår man ju målen direkt. Man måste alltså förstå de bakomliggande målen i det man gör så kan man nå det man vill uppnå utan att ta några omvägar.

Ett exempel: en person tänker att den måste jobba kl.7-19 i 24 dagar under en månad för att senare kunna åka till Australien. Resan är så dyr så personen ska leva sparsamt där två veckor utan lyx. Tänk då så här istället, hitta en arbetsgivare i Australien som ser till att du får resan och boendet fixat bara du kommer dit och jobbar ett visst antal timmar. Du får vara på plats minst en månad och du får lite betalt för jobbet också utöver resan och boendet. På så vis kan målet uppnås direkt och det kan bli både mer tid i Australien och mindre jobbtimmar i slutändan. Ta snabbaste vägen mot målet!

En känd tankegång: "vi offrar hälsan för att jobba för att vi skall kunna satsa pengar från jobbet på vår hälsa". Som alla förstår är det ett dumt ekorrhjul man hamnar i här. Satsa på hälsan från början och jobba lagom så behöver inga extra pengar satsas på hälsan.

Målet med livet kan inte vara att man skall jobba ihjäl sig den bästa tiden av livet för att snabbare betala av huslån och andra lån. Lån måste få ta sin tid och det spelar ingen roll om man är utan lån då man är 45 år eller 60 år. Vi blir inte gladare av det även om det kan kännas befriande. De bästa åren av ens liv kan ju tänkas infalla i åldern 15-50 år då man trots allt är som piggast i normala fall. Då kanske man borde leva livet och göra de saker man verkligen vill. Såklart skall man sköta sin ekonomi, men att påskynda allt med risk för att förstöra bästa tiden i livet är att ta i för hårt. Det finns många som "äntligen" gått i pension och sedan har det inte gått som de tänkt sig. En kollega på ett sommarjobb dog i cancer bara någon månad efter pensioneringen. Hoppeligen hade hon inte väntat med att leva ut sitt liv ordentligt tills hon fyllde 63 år. En dag står vi där och inser att "det var livet som just passerade" och då får man förhoppningsvis konstatera att man gjorde något bra av det och njöt.

Lämnar er med en text som inte är helt rättvis och inte alltid stämmer. Men den tål att tänkas på!