Intressant och givande att delta i Folkhälsans ”Inkludering genom idrott” ikväll. Admir från Idrott utan gränser höll ett bra föredrag om hur han jobbat med hjälp av andra. Med andra menas då främst kommun/stad och näringslivet (företag). Via föreningar har man kunnat jobba fram lösningar för att komma in i skolor och erbjuda mångsidig idrott (ihop med gymnastiklärare) och verksamhet efter skoltid har också lyckats. Sen har det även gått vidare med hjälp i föreningar vilket dock kanske krävt avgifter av deltagarna isåfall. Att nå ut med idrott till alla invandrare (och vissa andra) är inte så enkelt. Det har krävts ett enormt jobb i ett Sverige som ändå har helt bra ekonomi och en bra syn på att hjälpa till för att få ett bättre samhälle. Viktigt att folk får känna sig inkluderade i samhället och där behöver kommun/stad och företag verkligen hjälpa till. Man måste kunna se långsiktigt hur inkluderande verksamhet hjälper människor. Idrott är det bästa sättet även om det finns andra. Bussbolag, ICA, Swedbank o.s.v nämndes i olika exempel på samarbetspartners. Viktigt är att fundera på vad en människa som ”lämnar utanför” kostar samhället. En långtidsarbetslös person som i värsta fall isolerar sig från annat folk. Folk måste förstå att det är billigare att det är billigare att förebygga problem än att få problem.
Aktuella problem som diskuterades mellan mig och andra i workshop och på kaffepauser:
1. Det är i princip omöjligt att åka buss från Vasa till Botniahallen vilket försvårar bla. friidrottarnas möjligheter (inte bara invandrares möjligheter) 2. Alla barn har inte råd att åka med på resor/cuper och det finns inte fonder som kan rädda alla, då det en gång finns folk här måste man få in dem i samhället (fotboll är enklast men även annat går), lägg till att Finland behöver invandrad arbetskraft för att klara sig i framtiden – det är ett faktum 3. Elisa stadions hyra som var på tapeten i VBL idag är ju ett kapitel för sig, inte så fint om bara VPS ligalag har råd att vara där 4. Ingen förening i Vasa (eller Korsholms men de föreningarna är mindre och behöver inte räknas med i jämförelse nu direkt) fungerar bra idrottsligt eller ekonomiskt av VPS, Vasa IFK och VIS (Vasa idrottssällskap). Och ordet ”bra” kan var och en tolka hur de vill men nej läget borde vara så mycket bättre! Ekonomin lider av olika orsaker och då är det svårt att lyckas sportsligt. Genom samarbete mellan föreningarna och kanske Folkhälsan, stad/kommun m.fl. kunde man kanske hitta lösningar på att få in heltidsanställda personer som gör bra saker emot alla dessa problem. Brist på pengar är problem nummer ett!
Som bekant är, i Sverige är näringslivet med och betalar betydligt större summor än man gör i Finland. Intressant då någon kommer med ett lag på liganivå i någon mindre idrott och behöver understöd och den enorma firman gärna är med och deltar…med 200 euro, skrattretande. Även Admir hade varit med om liknande vid starten av IUG, vid besök hos miljardbolag så kom kommentaren ”jamen vi hjälper gärna, ni ska få 2000kr”. Hans svar var att, okej om ni inte är redo att delta i det här nu så kan vi återkomma i framtiden. I Finland får föreningar lov att ta emot allt de erbjuds fast de största lagen/idrottarna borde få summor som är på en helt annan nivå än nu (jag nämner inte finsk ligahockey, det är kanske en lite annan värld).
Att HIFK (fotboll) får kinesisk ägare och det tvättats pengar i finsk idrott på olika sätt genom åren både på hög och låg nivå är väl en följd av de ekonomiska problem som finns och har funnits (det var inget vi talade om förr idag). Som sagt ekonomiskt och idrottsligt lider föreningarnas verksamhet här. Något sorts samarbete behövs för att få upp det idrottsliga i första hand och att få en bättre och bättre ekonomisk situation måste vara en pågående process. Som det är nu duger inte. Kom ihåg citatet ”för att få nåt man aldrig haft måste man göra något man aldrig gjort”, citatet stämmer ofta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar