Jag kan nu som då se många unga som inte har psyket i skick och har fel attityd både i vardagen och på fotbollsplan. Om jag enbart ska se på det fotbollsmässiga nu så känns det lite bortkastat att satsa på massor med träning då den görs på halvfart med fel inställning så att inget blir 100%. Som ledare måste man först få folk att må bra och ha roligt för att träningen sedan skall kunna ge något ordentligt. Ibland kan fotboll bota problem men i dagens läge blir det nog allt mindre på det viset. Det krävs helt enkelt hjälpåtgärder och samtal innan fotbollen kan ge en rejäl dos med endorfiner och välmående.
Jag läste nyligen en bra sak och det var en coach som skrev att "bäst är det om spelarna själva håller tempot på träningen och kräver mycket av sig själva". Lätt att hålla med, i Finland tror många att det är tränarens uppgift att stå och ropa och peppa spelarna att göra sitt bästa och gå för fullt. I andra länder tas det för givet och det sker hela tiden. Är man en bra coach om man står och ropar och peppar spelarna hela tiden? Knappast är det så. Däremot kan det behövas ibland men hellre får andra spelare göra det här på plan. Passligt positivt skall det vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar