måndag 16 september 2019

Värdeökning eller inflation?


Värdeökning eller inflation?
Neymar gick till PSG för 222.000.000, Ousmane Dembélé till Barça för 185 miljoner, Paul Pogba till Man Utd för 105 miljoner, Gareth Bale till Real Madrid för 100 miljoner... Listan kunde fylla ett helt litteraturalster. Vart och vartannat transferfönster bjuder på prislappar som överträffar varandra. Samtidigt som svenska klubbar söker efter Bosmanövergångar eller hemvändare som är lätta att kompromissa ekonomiska villkor med så höjer man knappt på ögonbrynen längre när 9-siffriga övergångssummor presenteras ute i Europa. Men är dessa eskalerande summor en korrekt värdering av en fotbollsspelares kvalitéer?

År 1984 gick Diego Maradona till Napoli för motsvarande 12.000.000€. Han var sin tids stora världsstjärna. Jämför denna övergångssumma med de inledande nämnda. Genom simpel matematik kunde då antas att värdet för den bäste ökat med 18,5 gånger sedan detta. Förvisso har fotbollen utvecklats och effektiviserats sedan Maradonas glansdagar vilket inneburit att mervärdet ökat. Likaså har de teknologiska utvecklingen ökat förutsättningarna för fotbollen som marknadsarena och därmed som intresse. Men är Neymar verkligen 18 gånger bättre än Maradona var? Det går förstås inte att jämföra olika tidsepoker rakt av, men dessa enorma prisskillnader ger i alla fall mig vibbar om att summorna inte längre talar för ett egenvärde, utan för något annat. Jag börjar tänka i termer av ”inflation”, att penningvärdet minskar när penningmängden ökar. Penningmängden ökar snabbare än utbudet. Neymar höjer inte sin kapacitet som fotbollsspelare för att oljeshejker trissar upp hans pris i tävlan om vem som kan bjuda högst på honom. Neymar kommer alltid ha ett tak för när hans värde inte ökar längre, så kallad ”potential”. Fortsätter övergångssummorna trots detta att öka föranleds inflation. Med detta mönster blir en prislapp snarare ett mått för vilken klubbägare som har råd att knyta honom till sig än vad han är värd som fotbollsspelare.

Men vad utgör de där exklusiva miljonerna bortom kvalitévärdet som spelare säljs för idag? Kortfattat hur mycket spelaren genererar i intäkter från fans främst genom tröj- och biljettförsäljning. På sätt och vis handlar det trots allt inte om inflation. Det handlar om att man idag inkluderar fler värden än fotbollskvalitéer. Förutom att man är en duktig spelare är en förutsättning idag att man har ett stort varumärke. Enligt mig är detta inte att föredra i och med att en övergångssumma därmed inte återger en korrekt bedömning av sitt ändamål, nämligen värderingen av spelarens kvalitéer. Man kan därmed vara relativt dålig som spelare, men ändå få ett saftigt kontrakt, så länge man marknadsför sig exemplariskt. Och vice versa kan man vara en exemplarisk fotbollsspelare men ändå nekas stora kontrakt för att man inte är ansedd nog. Man kan fråga sig om det ligger i lagets intresse huruvida Neymar säljer tröjor som går ner i hans egen ficka? Blir PSG bättre för att han innehar några miljoner till? Varför inte fortsättningsvis hålla isär beskaffenhet och popularitet? Ett marknadsvärde bör enbart grunda sig i vad spelaren tillför, eller potentiellt kunde tillföra, på plan. Det bör inte grunda sig i vad denne gör på fritiden. Fotbollen tappar sin genuina charm när marknaden blir för genomgripande.

För att ”sluta cirkeln” har denna skrift avverkat den inledande problematiseringen med proportionerligt ökande övergångssummor och brutit ner den till en mindre problemformulering i form av huruvida det är lämpligt att sammanslå fotbollsspelares kvalitativa värden med övriga marknadsvariabler. Det får var och en bilda sin egen uppfattning om.

                                                                                                            Filip Edman

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar