Efter att ha spenderat en del tid i Botniahallen och sett mycket juniorfotboll på närhåll på sistone så har jag funderat en del. Dåliga övningar som inte är så utvecklande är en sak som alltid kan rättas till. Men det som skulle vara nummer ett att starta med för min del som hjälp vore: idrottspsykologi. Att prata med rätt ord och uttrycka sig så korrekt som möjligt och göra mer rätt på det psykologiska planet skulle ge mest effekt av allt. Det är 100% säkert att det är där de största utmaningarna ligger. Föreningarna har halvdålig koll på de här sakerna och förutom att man får höra dem på en föreläsning måste man omedelbart ta dem i bruk och göra dem till en del av ens språk. Att veta när man ska prata eller vara tyst och veta hur lite man oftast ska säga är också en otroligt viktig bit i det hela. Så "halvdåliga" övningar och omotiverande träningar utan lekar och lekfullhet är inte det största problemet alls. Unga spelare är glada för det mesta som görs och är ganska lätta att ha att göra med på sås vis. De känner inte till något bättre. Jag såg för övrigt en kö med 15st spelare där den som var längst fram skulle springa en bit och skjuta mål på en målvakt och ställa sig sist i kön. Hoppeligen är det inget som görs i normala fall i lag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar